I tysta tankar blandas han i blodomloppet
omkring dem tätnar vakuumet
i glorians glömska

I morgon vaknar de, i dagarna som är kvar

där ångar kaffet
den talande ornamentiken
där hon försöker läsa tankarna

hon undrar
när ska lägerelden brinna och spegla sig i vattnet

vakuumet växer
det finns snart inget andrum
bara leendet som blöder av oskrivna bladkanter

det tär på dagarna i sol

ett hugg
bloddroppen gnistrar över läpparna
en påminnelse om att orden finns i blodomloppet

I natten porlar vattnet
där finns närheten tätt intill

men när ska lägerelden brinna på den fasta jorden

fingrarna kröker sig
de vandrar över tankarnas tangenter
av kompositioner från blodet som rusar i örat

det virvlar färskt till is
det dunkar mot tinningen
strängarna knäpper och knakar

hon sparar den sista tanken i drömmen
när lägerelden ska brinna