Elfte dagen - Femte samtalet.

Albert hade en känsla av att han vid den senaste diskussionen, varit alltför besk i sina uttalanden. Under de fem följande dagarna hade han förgäves, vid flera tillfällen försökt att få igång ett nytt samtal utan att lyckas. Krucifixet hängde där, med den korsfäste, tyst som en mussla, i sin förstelnade bronsavgjutning. Först på den sjätte dagen vaknade kristusfiguren åter till liv. Albert, som verkligen saknat de uppfriskande stunderna av provokativ diskussion, hade vänt sig mot krucifixet och sagt:

- Nåja, det var roligt så länge det varade. Men egentligen tycker jag nog att du är en feg liten mes som inte vågar fortsätta. Hade det varit lite krut i dig, skulle du naturligtvis ställt dig upp och med näbb och klor försvarat din och kyrkans ståndpunkter. För mig är det svårt att tro Du är den du påstår dig vara. I synnerhet om du fortsätter på det här ....... det här lite fega sättet och vägrar svara så fort frågorna blir lite närgångna.

- OK, vad är det som du nu önskar prata om?

- Nå, där är du ju. Men varför har du varit så tyst? Här har jag gått varje dag och kollat så du hänger ordentligt fast .... Att du inte skall ramla ner igen. Men du har bara hängt där ...... Tyst som en mussla. Du kunde väl åtminstone gett något ljud ifrån dig, så jag slapp fundera över vad som hänt. Men icke. Du har bara hängt där på din nyuppsatta spik och tigit. Så du får faktiskt ursäkta att jag tycker det är lite småsint av dig.

- Hm ja, kanske det. Men jag har heller inte känt mig så värst uppåt. Tänk dig själv att hänga här på en rostig spik , dagarna i änd .....

- Ånej min gode man, den är inte rostig. Den är spritt ny. Det var ju inte mer än sex, sju dar sedan jag slog i den ...... Det måtte du väl komma ihåg. Och det var ju för att du ramlade i golvet.

- Hm ja, det har du rätt i. Förlåt. Men som du märker, är jag inte riktigt mig själv. Kanske är det våra diskussioner. Jag är inte så van vid sådana längre. Har hängt här i all ensamhet och hållit tyst.

- Ensamhet? Skyll inte på mig. Det är ditt eget fel. Hade du velat prata, kunde du bara sagt till. Jag har varit här hela tiden ....... utom när jag varit ute i något ärende förstås.

- Jo, du har så rätt. Men kanske är det också åldern som tar ut sin rätt. Den där upputsningen du gjorde, fick mig faktiskt att känna mig bättre. Jag märker ju också hur bronsen glänser och skiner om mig numera.

Kristusfiguren tystnade, medan Albert begrundande synade honom. Visst tyckte han att figuren såg lite ledsen och nedstämd ut. Men kunde det bero på honom? En känsla av ånger kom över honom. Kanske vore det på plats att be honom om ursäkt? Men just när han skulle till att "krypa till korset" och be om ursäkt för sin tidigare, en aning fräcka och utmanande kritik, blev han förekommen av kristusgestalten som sa:

- Nej, du skall inte be om ursäkt. Jag behövde sannerligen tas ner på jorden, om du förstår vad jag menar. Det är säker bara bra för mig att få höra ärliga svar och inlägg. Det är nyttigt.

Så blev det tyst igen. Albert väntade på nästa uttalande från den bronserade figuren. Och han behövde inte vänta länge. Det verkade som den vred sitt törnekrönta huvud mot honom och sa:

- Nå Albert, vad vill du prata om idag?

Albert harklade sig för att klara strupen. Det var en sak han tänkt säga redan förra gången som han länge funderat över. Han harklade sig på nytt, medan kristusfiguren nyfiket väntade på vad som skulle komma. Så sa Albert:

- Jo, Det var en sak jag tänkt säga redan förra gången vi pratade ..... en sak som jag länge har funderat över. Jag tänker på hur du formulerat dina uttalande ...... . Ja, inte nu, utan vad som står i Bibeln. Hur du formulerat dina tankar och råd. Jag blir väl tvungen att slänga in en brasklapp här, för det är ju andra människor som skrivit ner dem. Men om det är riktigt nerskrivet, så tycker jag nog att du kunde uttryckt dig lite klarare, eller skall jag säga, ett mera lättförståeligt sätt. Som det nu är, så är det ju som skapat att missförstås och misstolkas. Tänk dig själv. Här sitter en massa exegeter och andra lärde och försöker tolka dina ord ....... Men alla skiljer sig i uppfattning och alla påstår sig ha monopol på sanningen. Hur skall då en vanlig människa fatta vad det rör sig om ......

- Men man måste ju själv också läsa den Heliga Skrift och .....

- Förlåt att jag avbryter dig, men nu gäller det vanliga, arbetande, olärda människor. Om nu de som påstår sig vara skriftlärda inte kan komma överens om tolkningen av dina ord, hur i himlens namn skall då vi vanliga, olärda stackare klara av det?

- Jag vet inte .... Kanske har du en punkt där ..... Kanske skulle vi kunnat gjort det annorlunda ...

Nu var Albert uppe i varv. Detta var en sak som länge ockuperat han tankar. Orsaken varför Guds och Kristus tankar, görande och låtande förklarats på ett sådant tvetydigt och, i vissa fall, helt obegripligt sätt. Själv ansåg han det borde gjorts på ett annorlunda, enklare och bra mycket tydligare sätt. Han avbröt ånyo kristusfiguren, och sa:

- Och tänk på alla under som du sägs ha gjort. Visserligen fanns det inga kameror eller andra moderniteter på den tiden, men nog kunde du utfört dem på platser det det fanns gott om vittnen. Där det fanns skrivkunniga och trovärdiga personer som kunnat dokumentera dem. För där fanns ju skrivkunniga, eller hur. Och de skulle naturligtvis kunnat vidimera vad som åstadkommits. Och som jag sa tidigare, gärna betrodda personer. Och tänk när du gick på vattnet, vilket jag för övrigt själv anser högst tvivelaktigt. Varför gjorde du det bara inför ögonen på dina lärjungar? Du skulle naturligtvis gjort det med en stor publik som åsyna vittnen. Och så till sist. Det som upprör mig mest. Varför i hela friden valde ni en sådan vedervärdig strategi, som att låta dig korsfästas. Ja, du får ursäkta mitt ordval, men jag tycker verkligen att Gud, för det var väl han som höll i trådarna, valde den sämsta av alla vägar. Varför lät han dig helt enkelt inte bara kliva ner från korset? Det som enligt Bibeln åskådarna på platsen hånfullt ropade till dig. En sådan handling hade ju en gång för alla övertygat samtliga vittnen ...... Alla skulle ju omedelbart fallit på knän och förstått ..... Och romarna skulle naturligtvis blivit överraskade och bestörta ..... För att inte tala om Kajafas och de andra översteprästerna i Stora Rådet. Men nu ....... Nu fick de se den man som sagt sig vara Guds Son, spikas upp på ett kors bland rövare och banditer ...... Hur i himlens namn skulle folk då kunna tro ..... De ansåg sig naturligtvis var a lurade ...... Förda bakom ljuset av en falsk profet. Att korsfästelsen skulle leda till oro, förföljelse, våld och mord, kunde ju en barnunge räkna ut ....... Svara mig på det om du kan. Och om du fortfarande har kontakt med Den Högste, så hoppas jag du vill vidarebefordra min kritik och mina frågor till honom.

Albert kastade en hastig blick mot krucifixet, men därifrån hördes ingen kommentar. "Nåja", tänkte Albert, "han sa ju själv att han ville ha raka svar. Och nu fick han väl en del att fundera över". Efter en hastig blick på krucifixet, fortsatte han:

- Hur det egentligen låg till med uppståndelsen och bortrullandet av stenen framför graven, vete katten. Men om du fortfarande vill höra på, så har jag faktiskt hört en hypotes av en judisk religionsforskare, som visar på en tänkbar förklaring.

En kort huvudrörelse från gestalten på korset, tydde Albert till ett ja, och han fortsatte:

- Jo, han påstår det är möjligt att den romerske vakten som stack spjutspetsen i din sida faktiskt räddade ditt liv. Ja nu blev du väl förvånad? Men en sådan traumatisk upplevelse som du fick genomlida under förhören, med tortyr och plågande, kan faktiskt leda till att man kan få lungödem. Det är nämligen ett vanligt resultat av en sådan behandling. Och just det kan ha hänt dig. Att därefter spika upp dig på ett kors, kan ju inte sägas ha förbättra situationen. Och nu kommer jag till det knepiga i historien. Den romerska vakten stack så in spjutet i din sida för att förvissa sig om att du var död. Och vad såg han ...... Jo, en blodblandad vätska som rann ut ur såret. Då antog han du var död, och lät plocka ner dig från korset. Men enligt judiske forskaren, blev effekten av spjutsticket faktiskt till det bättre. Såret i sidan skulle ha haft samma effekt som när man på sjukhusen ställer diagnosen "vatten i lungsäcken" och lägger ett dränage. Och SIC. Efter att de lagt in dig i graven och rullat för stenen, fick hålet i din sida vattnet att rinna ut. Du fick lättare att andas och du kvicknade till. Så var det med det. Sedan spekuleras det om att du också fick hjälp att ta dig ut, och att du senare forslades bort och gömdes någonstans långt borta i Asien. Men hur det förhåller sig med det, vill du väl inte kommentera. Eller vill du?

Men av bronsfiguren på det uppspikade krucifixet av cederträ, fick han inget svar.

* * *