Jag gömmer flera hjärtan i mitt
än jag har kamrar att livnära dem
Jag håller i tysthet varje namn vitt,
skulle du vackla och vanära dem.

Han skriver prosa med mina ord,
tolkar in deras toner, stigningar och fall
Först nu när jag slängt honom över bord
för att hörsamma mitt blinda kall.

Jag föddes för långt från havet
för att känna någon kärlek till snäckor
Hans flaskpost och brevet med kravet
sjönk oläst med sprickor och läckor.

Jag behöver viska flera namn
än jag har läppar att forma dem
Och bättre fästningar reser min skam
än du har kraft att storma dem.