I allra första begynnelsen skapade Gud
Allan och Emma till sina avbilder
och de tittade upp mot Guds härlighet

och de sade till varandra:
- Kan inte vi också få vara där uppe, i härligheten?

De var kloka som bin, så de funderade.
Och funderade lite till.

- Vi bygger en raket, ubrast Emma!
- Ja, skitbra!

- Men vi har ju inget bränsle, gnällde Allan lite misstroget.
- Nä, det är ju sant, sa Emma och sänkte blicken något.

Då såg hon vad Allan hade i skrevet, ett fikonlöv.
- Fikon, sa hon. Det kan man ju utvinna sirap av.
Och det innehåller mycket energi!

- Ja, skitbra, sa Allan igen. Låtom oss bygga raketen med en gång.

Och de byggde i dagarna trenne, och sedan plockade de fikon i lika många dagar för att trampa till fikonsirap.

På sjunde dagen hade de fyllt raketens stora bränsletankar med ohyggligt många liter fikonsirap för att kunna nå ända upp till Gud.

Nå, nu var det ju sjunde dagen, och Gud hade vilodag och hade vänt ryggen mot jorden för att slippa se sin stora arbetsplats. I sin söndagsslummer drömde han om en magnifik morgonstjärna som han hade tänkt skulle bli den finaste och största stjärnan på himlen.

Allan och Emma satt i raketen och drog på startmotorerna. Men ett brak så for raketen rakt upp mot de yttre lagren av atmosfären. Och tjoff! Rätt upp i röven på Gud! Hans störda söndagsvila väckte en mycken stor vrede, ty han visste inte vad som hade hänt.

Här slutar berättelsen om Allan och Emma. Ty, alla vet väl vad fikonsirap kan göra med en mage. Ut ur röven från Gud kom så småningom en ofantlig mängd diarré som dränkte jorden, och förstörde hans fina skapelse. Eoner kom och eoner gick, tills Gud tänkte att han skulle kanske försöka göra om sin skapelse, nu med en mindre förslagen människa som skulle äntra skapelsens morgon.

Och ni vet ju resten. Ur leran skapade Gud istället Adam och Gud blåste liv i Adam, och sedan gick det som det gick. Nå, nu var det ju inte lera som Gud blåste in sin andedräkt i, som ni säkert förstår....

(I ett hörn i skapelsen satt en Morgonstjärna och filade naglerna, och log lite elakt för sig själv.)