Morgonskiftet har nog ännu inte
slutat sitt arbete
trots kvällningens
kyliga antågande dimma
på våra ögonlock

Dricker en skvätt kaffe
som kallnat för några timmar sedan
för att man var tvungen
att slipa tungan varm
i ormens giftiga bett

Värkande nacke vilar på
spända axlars knutfyllda ansvar
om att göra än det ena än det andra
med blickar som helst
vill att man skall kapitulera

Skrikande getingstick kryper genom skinnet
in mot själens rötter
så att ett varmt leende dog
innan det ens hann födas

Morrar beskt åt någons glädje
i hopp om att dra någon
dum fan med sig ner
i den svarta sörjans delade bad

Men det gick inte som det var tänkt
när den solbelysta smällen
tar dig i sin honungsvarma famn
och delar på den inre solen

Ruskar på huvudet som en blöt terrier
då allt klarnar i skallens
stigande lyckotempo
som ser allt som det skall vara
bakom dimdepåns illusionistiska magknip

En komplimang kysser nu
ditt hjärta mot nya höjder
när du stiger över hemmets
trygga borgetröskel

Tänk vad lycklig hon är
att du bemöter henne
som den sol hon är
i dina tankar


Kvarlämnat är dagens sörja
i ett brev av svart
skickat dit det hör hemma