Ett dödens väntrum

suckar bekant

I en bädd av stål

famlar du i dunklet

vattenkran som droppar

i denna tystnad

jag baddar din panna

borstar ditt silvriga hår

ord sägs men om vad

febriga tankar, synvillor

i livets sista rum

du kämpar mot en omöjlig kamp

Samlar fem för farväl

någon vill in nämner du

men har de nyckeln?

skakningar, morfin som ökas

nu är det dags

ber du med ögonen

jag gråter tyst

smärtan är outhärdligt

så också

att få lämna jorden...