Stirrar hårt mot väggen
De hårda dragen av andetagen
som i tider slagit & skrapat
\"It\'s a fade in this love!\"
Stannar inte ens upp för att prata...

Skalar händer mot risporna
Nöter mot väggens hånande leende
Letar fatt på tidsåldrarna
som i missfärgning gagnat allt det där
Allt det som inte borde finnas

& jag stannar inte ens upp
Jag låter inte ens det rårörda
komma ivägen, för att få höra
den stönandet smärtan av tider:
\"It\'s a fade in this love\"