Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Metafor om Våga - Kunna

 

Jag kastat rimmen för ett slag

och ger mig ut på okänd mark . . .

 

liksom på insjö täckt av nattgammal is . . .

jag hasar mig försiktigt fram . . .

prövande

- steg för steg.

 

Och lyckas? ?

Plötsligt står jag där

mitt på sjön . . . försent att vända

 

En första känsla av eufori

strax byts mot tvivel

Tvivel på mig själv . .

på vad jag gjort . .

 

Visserligen jag lyckats ta mig hit

Men hur . . .

på vilket sätt . . .

Sannerligen om jag är man att det bedöma

 

Ännu mera osäker jag börjar . . .

att på samma hasande, osäkra sätt

min väg tillbaka

för att, på något underligt sätt

ändå ta mig iland.

 

Ett företag,

dumdristigt . . Tja . .

Av många säkert ansetts idiotiskt . .

men som gett mig känslan av mod . .

Av att våga . .

Våga ge sig på det okända

Att försöka .....

Inte bara anse sig vara oförmögen

utan tro på sig själv ....

 

Men det literära resultatet? ? ?

Ovidkommande

Vad vet jag . . .




Fri vers av Carl O Andersson
Läst 361 gånger
Publicerad 2007-01-20 11:02

Författaren Carl O Andersson gick bort 2017. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  DanSan
*******************************

Helt underbart filosoferat . . .

utlämnande sköna rader om tvivel!!!

Ja, och vad vet vi egentligen . . .

inte så mycket . . . En av dina bästa

dikter Olle Stående applåder, Dan

Ja det gäller att våga och kunna . . .

*******************************
2007-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Carl O Andersson
Carl O Andersson