Kära Dagbok eller vad som helst,

Jag är 17 år, snart 18 och vad har man hunnit göra av livet egentligen? Absolut ingenting, om lika lång tid är jag gammal och rynkig, måste ha man, barn, gjort en karriär och så vidare. Fatta att man känner sig stressad, kan man inte bara ta det i sin egen takt, sådär slå sig ner när man kommer upp mot 60 menar jag. Men vad spelar det egentligen för roll, jag är ful och dum. I alla fall känner jag mig så, har aldrig gillat mitt utseende men sen så vem har det, så trött på alla modeller som tror de är något, ska fan visa dem en dag. Sen att man hoppade av skolan efter bara ett år på gymnasiet är väl ett kapitel för sig, men det var inte mitt fel, kan ändå inte hjälpa att mina föräldrar bestämde sig för att ge mig ett sånt helvete till liv. Så varför skriver jag detta egentligen? Jo, jag vill att du ska få en inblick i mitt liv, hur det är att leva som en tonåring i dagens samhälle.

Nu så till att börja med vill jag säga att jag verkligen inte är en normal tonåring, jag super inte, festar inte, går inte i skolan och så vidare men möter i övrigt samma vardag. Så som ni kanske kan gissa är datorn mitt liv, här finns både Internet, telefon och tv, allt man behöver, dessutom så om jag skulle bli hungrig kan man till och med beställa från den, världens bästa uppfinning. Men i alla fall så jag lever på msn, blev medlem på ett community för ett tag sen också, man blir verkligen chockad av mentaliteten. Hade ingen aning om hur många kåta jävlar som var ute efter en. Såklart är jag inte som dem, värre enligt andra, fast inte mitt fel jag tycker om att driva med folk. Det går verkligen att lura i dem vad som helst, som att man vore en strippa från Göteborg som ville ha en trekant, fatta om den killen blev besviken sen. Men jaja, ska dra nu, klockan börjar närma sig två på natten och morsan tjatar på att man ska sova, vänta bara tills jag blir 18, flyttar direkt…