röd eld flammar upp
när hon flyger förbi
högt över ängen
där det betar hjortar

där är den
den djupblåa sjön
som skimmrar som kristall
i solljuset

hon dycker neråt
mod kristallsjön
vattnet slår
kaskader runt henne

hon sträcker på sig
och njuter av vattnet
som sluter sig kring henne
när hon faller neråt mot botten

hon snurrar runt
och frustar belåtet
och börjar ta sig upp
mot ytan

När hon stormar upp i skyn
med en hisklig fart
rinner vattnet av henne
som ett draperi

hon vänder helt om
när hon är högt upp
och styr mot hjorden
av betande hjortar

hon ser en gammal hjort
det blir hennes byte
hon slungar sig ner
och tar hjorten i sina klor

hon flyger iväg
till en glänta
där blommorna susar
i den svala kvälls luften