Han var stor, stark men inte särskilt tystlåten.
Hon var liten, bräcklig och i det närmaste stum.

Det verkade otroligt att dom två skulle ha något gemensamt!
Det hade dom inte heller.

....... men en dag,
när Ödesgudinnan råkade titta åt ett annat håll,
eller om det bara var slumpen,
eller någon annan tillfällighet....

.... så möttes dom och blev kära,
och gifte sig och fick fyra barn,
och levde lyckliga i hundra år!

Nja, det var väl att ta i...

Dom levde lyckliga i många år,
tills en av dom dog....
.... men då blir det ju synd om den som blir kvar....

Få se nu, jag kanske ska låta dom skiljas efter tredje barnet
och sen möts dom igen, gifter om sig
och får ett sladdbarn...

.... eller.... kanske...