Älskade vän
Vi saknar dig så
Jag tror aldrig jag kan förstå
Inte fullt ut
Att din tid här hos oss är slut

För mig är du ute och reser
Du reste till evighetens land
Den har en annan strand

När skeppet du tog försvann i horisonten
Dök det upp i åsyn från en annan strand
Stranden som tillhör evighetens land

Där blev du välkomnad
Av de du redan känner
Och av alla nya vänner

Älskade vän
En resa med skeppet även jag får
Men det kan dröja veckor, månader, år
Då får jag åter höra din röst och får se dig
Jag får känna din doft när du kramar mig.

Aldrig ska vi sluta älska dig!

Kram Din Mamma


Dikt © Gunilla Karlsson