Den opersonliga digitalrösten trodde sig tydligen vara du
ty för ett kort tag sedan lade jag på
efter ett snyggt slut med ord.
Men hallå va?

Skriv mera! sa du.
Borde inte bara integreras
i ett hav av fem miljarder. Sa du.

Om så vore att världen var impulsiv och spontan
skulle ändå all improvisation vara planerad
in i minsta 32-del.
Om så vore att vi, generellt,
skulle ändå ingen orka trampa på orgeln
åt kantorn, den stackars saten.