Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En blommas fyra ord Del I



Du
kom till mig
för att säga farväl
fast vi
aldrig mötts

Tårarna
strila ner
i märkbar tystnad
för vi ville inte
bringa den andra salta silverspår

Vi
kommer nog aldrig mötas
för du reser dig för att gå
och lämnar endast
minnet kvar

Ensam
ser jag på
den blommande gården
som nu
får växa vilt

Men
I dina fötters spår
föds en matta
av ljust blåa blommor 
som viskar

Förgätmigej


Fri vers av Micael Axelsson
Läst 946 gånger
Publicerad 2007-02-01 11:49



Bookmark and Share

  Jannike
Jag är het kär i de två dikterna \"En blommas fyra ord Del 1 & 2\". Deras sorgsna och vackra buskap, inbäddade i så fina ord som talar rakt in i min själ.
Men den här är min absoluta favorit, slutet får mig att rysa, för de orden avslutar allt så perfekt.
2007-05-04

  Azerola
så hängiven vackert tilltalande dikt. De sista raderna älskar jag....

Men i dina fötters
spår föds en matta
av ljust blåa blommor
som viskar
förgätmigej

De blåa lockande färgena gör mig mjukt avslappnade
BLÅTT ÄLSKAR JAG!!!

Tack för den här. bokmärkes!
2007-02-01

  sockerspöket
Verkligen vacker och sorgsen, sista raderna var bäst!
2007-02-01

  Nina V A
Det var ett blånyanserat vackert vemodigt avslutsviskande vill jag lova!
2007-02-01

    Gyllene Varg
Mm.. vilket behagligt språk! Den här dikten växer mjukt fram.. som en knopp, slår ut litet mer för varje ord, varje rad, och slutligen når den sin fulla blommande prakt.. sorglig.. nej, snarare fint vemodig, om saknad, känslan av förlust..
2007-02-01

    Lindizz
otroligt vacker
2007-02-01

  Lilla My*
Vacker blomsterpoesi du skapat här...
Sista versen är bara så:

"Men
I dina fötters spår
föds en matta
av ljust blåa blommor
som viskar

Förgätmigej"

Ja vad säger man...Den är bara så underbart fin!
2007-02-01
  > Nästa text
< Föregående

Micael Axelsson
Micael Axelsson