När jag i glada vänners lag skulle berätta en historia avbröt Anny med: \"Inte nu igen! ” Det fanns säkert någon ny som hörde för första gången.
Därför tar ja risken att jag har en premiärläsare.

Någon gång 1956 var svärmor Hansine på besök.
Vi satt i köket och spelade Ludo ( Fia med knuff på svenska. ) Flera gånger medan vi väntade på Annys hemkomst från jobb ville hon att vi skulle städa.
Ta det lugnt menade jag. Fem minuter före gick vi ut på balkongen för att vinka ” Välkommen. ”
På vägen lät jag några figurer byta plats.

Efter kram och kyss sade Anny: ” Ni skulle inte städat
varför selade Ni inte Ludo?” och satte pyntegenstanderna på sina rätta platser.

Detta smarta trix avslöjade Hansine genast. Så kan ingen sambo göra endast en äkta make mot hennes dotter. Dagen för bröllop bestämdes till 19 januari 1957.

Ingen skulle veta om detta varför en tidigare arbetskamrat och hennes vän skulle vara vittnen.
Vi väntade på Malmö rådhus nervöst. I sista sekunden kom dom.

Efter akten gick vi till ett av de finare kaféerna i väntan på att båten skulle segla oss till ” Kongens by. ”
Plötsligt försvann det manliga vittnet ner bakom bordet.
Kom upp igen utan högersko - lyfte upp foten för att vi skulle beundra hans nypåtagna strumpa. Han nöjde sig inte med oss - även de minkklädda damerna vid sidobordet skulle titta.

Han böjde sig ner igen - servitrisen kom och i sällskap
linkade vårt vittne ut - strumpa och vänstersko i handen.

Förklaringen var att han per telefon talat om att han inte hade några strumpor. Nya hade inköpts på vägen från psyket där han hade beviljats permission men så sent att han vittnat utan strumpor.

Då hon hade ansvar för honom skickade jag ut henne att ta vara på honom.
Vi smög efter hastig betalning ut bakvägen.

Anny hade en viss oro att vigselakten var ogiltig.

Ombord fick vi dela bord med en äldre dam. Hon brukade åka fram och tillbaka varje lördag.
Åt alltid spätta - ovansidan på ditvägen - sedan fick den ett par stötar i micron så blev undersidan varm på hemvägen.

Hon var mycket pratsam och jag vill lova - med bara en tand i ovanmunnen hade den gått som en symaskinsnål.

Framme vid det hotellet ( utan några stjärnor ) än oss själva var det dags för bröllopsmiddag.

Denna intogs på ”Sju små hjem.”

” Sole Fantasia ”

Ett runt fat med spritsade potatis - olika fack,
Två med vinkokta filéer - två med stekta.
Olika såser - risrand med hummer - friterade ostron - räkor - kräftstjärtar och ett fat med olika sorters dressing.

( Detta åt vi många gånger men när det hastigt på grund av valutan kostade tusen svenska kronor per kuvert - avstod vi.
Tack för det snälla ministrar. )

Det ny Scala teater visade Läderlappen,
Danskarna som inte är så fina i kanten kallar den
Fladdermusen.

Jag minns Lilly Broberg som Prins Orlowsky. Senare spelade hon hustru till grisahandlaren i Matador.

Preben Ugglebjerg var gästartist sjöng:
(Fritt ur minnet. )

I kyrkan står prästen så ensam och förlatt
kvällen innan var det bal på statt.
Vad gör då en präst i den situation.
Han sänder hela menighet till Mallorca med Caravellen.
så han tjänar in på gungorna vad han förlorar på karusellen.

Hemma i Tjäreborg är inget som förut
orgeln brusar men ingen sjunger med i Gruntvigs psalmer
men när dom sitter med pastoren under söderns palmer.
Då sjunger själv de värsta när de smakat på conksellen
så han tjänar in på gungorna vad han förlorat på karusellen.

Det var mycket ovanligt att resa charter - 56.

Vi var ganska så trötta när vi skulle ha ” Nattamat ” i Palmehaven. Storbandet fick spela ” bröllopsvalsen ” utan vår medverkan. Ingen bröllopsnatt.

Tidigt nästa dag ringde Tulle ( Annys syster ) ville gratulera och bjuda på dansk frukost.

Innan vi åkte passade vi på med en hastig gröllopsmorgon - dusch.

Framme blev det mycket gratulationer. Vi åt från 13 - 19. Kalle på Spången - Du hade svimmat om Du sett vad min svägerska kunde åstadkomma.