I gränden ekar trötta steg,
tomt ekar gatan tillbaka.

Månens blomma avger skugga
där hon går, gör henne sällskap.

Hon ser husens lampor tändas, hör glada skratt,
känner saknaden krama hennes hjärta.

Hon är på väg bort.

Kommer till en parkbänk,sätter sig ner,
drar kappan om sig, men känner ingen värme,
bara kyla, den kommer inifrån.

Har inte alltid varit så,
en gång hade hon en familj.

Man och två barn, men dom tappade hon bort
någonstans i alkoholens dimma.

Hon förbannar den dag hon började supa,
känner samvetets tagg sticka.

Tar fram flaskan, tar en klunk.
Hennes enda sätt att känna värme.