Tårar rann längst benen och snuddade vid grusuppfarten
Jag hämtade andan och viskade: det gäller en nära vän
Men ingen fångade min talan, och ingen gav mig svar
Jag skrattade ironiskt tänkte jag är den enda som finns kvar

Lycka är inget annat än en illusion skapad av dårar
Och när den illusionen spricker skall du finna dig i tårar
Kärlek har aldrig existerat, en sommardröm förlorad
Du vaknade på morgonen och smärtan var förstorad

Käraste, jag har byggt ett bo till dig i en skog långt bort
Låt dig leva ensam som den sista av din sort
Dina sönder Nakir och Munkar skall riva sönder din tro
Men älskling, nu har du ingenstans att bo!

Och Sokrates lärde Xenofon att tala med läpparna stängda
Läromästaren dömdes till död ty hans åsikter var vrängda
Så lärljungarna stod ensamma kvar, försökte finna mod
Mitt i all förvirring skrek hon, något dom aldrig förstod

Oh frände, vi låtsas vara visa, mäktiga och stora
När vi i verkligheten inte har något att förlora
Räkna till tre, så flyger vi sen, ett två tre
Du är så lättlurad att jag nästan klarar av att le

Tårar rann längst benen och snuddade vid grusuppfarten
Jag hämtade andan och viskade: det gäller en nära vän
Men ingen fångade min talan, och ingen gav mig svar
Jag skrattade ironiskt tänkte jag är den enda som finns kvar