En gång hade jag dig nära
Jag lät min hand stryka över din rygg
Du tyckte om det och jag med

Ville inte gå men var tvungen
De andra ropade på mig
Jag lämnade oasen, karavanen drog vidare

Öknens skepp för mig bort ifrån dig
Vi var inte menade för varann
Som en hägring försvann du ur min åsyn

Jag sökte dig igen
Många hägringar blev det
Öknen var väldigt stor

Bestämde mig att inte längta
att kasta bort det vi aldrig hade
för att bli fri

Åter satt du bredvid mig
jag kände din kropp mot min
och jag tyckte det var skönt

Allting rörde sig, det var ljud överallt
Ändå hörde jag dem inte
Kände din sida och dina kläder mot mina

Nu är du borta igen
men du brukar alltid komma tillbaka
som en bumerang