Det enda som finns här, i detta svarta tomma rum, är bara känslor av rädsla och oändligt hat. Vem är det som gråter?någonstans i det svarta dunklet hörde tunga täta snyftningar, någonstans i det svarta dunklet. Jag sitter mot en kall vägg, benen uppdragna och händerna över huvudet, vågar inte säga något, för då kanske han kommer tillbaka, dom flesta har nog en sån som HAN, eller? Det är det jag försöker intala mig själv iallafall. En del brukar ropa pappa efter honom, ja du vet nog vad jag menar. Jag hör steg utanför dörren, dom närmar sig. Jag tittar upp, och torkar fort bort tårarna från kinden. Dörren öppnades så fort att jag hoppade till. Och där stod HAN, här ifrån, från hörnet i mitt rum. Så ser det bara ut som en svart figur. Han går fram och trycker naglarna i nacken på mig och bär mig ut i köket. han slänger ner mig på det kalla kakel golvet med en duns så att jag slår i huvudet. Min mamma sitter bara vid köksbordet och ler. Den natten, lik dom andra, blev sömnlös...