Aftonbladet: ”Sjukskrivningarna för olika former av psykiska åkommor ökar dramatiskt. Men samhället står bara och tittar på. Om man ska dra en lång historia kort ser det ut så här. Den psykiska ohälsan exploderar. Samtidigt som vårdplatserna i psykvården blir färre. Det kan bara sluta på ett sätt – illa.”

Så har det hetat i åratal. – Läkarna och vårdpersonalen räcker inte heller till, belastningen är för stor. Många sjukskriver sig eller söker till ”lättare” arbetsuppgifter. Och vem som lider mest av samhällets nonchalans? Det är de psykiskt sjuka och psykiskt handikappade.

Johanna Sällström, denna underbara tjej och kvinna fick permission från sjukhuset i Malmö. Ensam fick hon gå till sin lägenhet. Hur eller varför låter man en självmordsbenägen människa vara ensam utan ledsagare? Det är ungefär samma sak som att lämna en blind och döv människa ensam mitt på en hård trafikerad motorväg. Det kan bara sluta på ett sätt – illa.

Det är många som sörjer Johanna Sällström. Det är många som kommer ihåg henne som en levnadsglad tjej i filmen ”Hans och Hennes”. Jag såg Johanna Sällström i ”Dorian Grays porträtt” på Malmö Dramatiska Teater / Hipp. Visst känns det som en kniv i hjärtat när man ser henne framför sig … Varför fick hon inte tillräckligt med hjälp? Svara ni som har hand om pengarna! Svara ni som sänker skatterna! Svara ni som delar ut miljarder i aktieutdelningar! Svara!

Det är många föräldrar som hittar en liten lapp i en tonårings säng med texten: ”Förlåt Mamma och Pappa, jag orkar inte mer, det gör så ont att leva.” Det är fler unga människor som gör självmord än det dör människor i trafiken.

Det finns ett mål i trafiken, en nolltolerans, noll döda i trafiken. Vad är målet när det gäller unga människors självmord?

Det är medicinsk behandling som gäller. Dyra mediciner som läkarna är tvungna att skriva ut, den enda behandlingen som läkarna har möjlighet att ge. Läkemedelsbolagen gör rekordvinster och aktieägarna är nöjda. Visst blir man ledsen!