Att försova sig.
Att springa till bussen i onödan.
Att ta bussen i skitvädret.
Att gå på stan och upptäcka att affären är stängd.
Att bli sur och försöka kontrollera det.
(Att fortsätta vara sur.)
Att gå mot busshållplatsen för att bara ta sig bort.
Att hundra meter från busshållplatsen vara trött och stirrig,
tittandes på en av de vackraste,
som faktiskt oväntat säger hejsan och ler där hon går.

Att förvånat slänga ur sig ett kanske för tyst \"tjenare\" tillbaka, att vända sig om, att stirra med huvudet uppe i molnen och att tänka \"kände jag henne?\" och \"vem var hon?\".

Att gå efter henne fortfarande drömskt funderandes över vem hon är.





Att stanna men låta drömmen, ja, hoppet fortsätta ta steg mot henne.