alla behöver den
även de (ja, kanske särskillt de)
som inte fläker ut
sina smärtande bekymmer
utan knyter nävarna
bakom stängda dörrar
tills naglarna skaver blod
i handflatorna
och knogarna gjuter vit smärta
över ljudlös mörkergråt

även de som tiger
för att inte ytterligare tynga
andras redan smärtande axlar
istället ler svagt och viskar
ingen fara, det ordnar sig nog
och visst brukar det

men trots allt, ja ändå
behövs lyssnande omtanke
som uppmärksammar det svåra
erbjuder trösteaxel
och tyst förstående
vyssande smekning
över kyld kind

tänk på det
att även den hänsynsfulla tysta
behöver tröst