Hemkommen från min tvåveckorsresa blev tvättmaskinen startad. Jag behövde ett strykjärn. Anny brukade få dylika verktyg från Ellos då vi båda handlade sådant som vi inte behövde - men var bra att ha.

Jag fann tre - men även en handväska med brev från såväl pojkvänner och flickor från sin ungdom. Även kort och annat. Jag ville läsa men avstod av anständighet. Rev allt och det kommer att vara Annys hemlighet i all evighet.

Däremot var där ett brev från det Västre Fengsel till modern. Det var från brodern och sonen Eigil. Han hade blivit torpederad i Atlanten. Räddade och förd hem. Han fick sitta isolerad tills tyskarna släppte honom.
Tyvärr blev smärtorna så svåra att narkotikan tog hans liv rent för tidigt.

Blev sittande i Annys syrum länge. I år skall jag för femtionde gången tända ljuset
och sätta i fönstret - ensam.

Tankar tillbaka.
************



Klockan 20.30 den 4 maj 1945 fick alla danskar över BBC radio veta att fältmarskalk Montgomery och general Eisenhower mottagit tyskarnas totala kapitulation på alla fronter. Trots att radioapparater varit beslagtagna i flera år lyssnades det. Ett levande ljus tändes i alla fönster.

I glädjerus sprang folk hurrande mot Amalienborgs slott för att tillsammans med kungafamiljen fira friheten.

Överallt jublades det. Ölet flödade. Alla kramade om varandra. Dannebrogen, som varit gömd fanns i alla händer. Frihetskämparna kunde träda fram och med sina armbindlar samt vapen kunde de hjälpa till att leta reda på tyska soldater och medlöpare som försökte gömma sig.

Motståndsmän och flyktingar som varit jagade i Danmark och som lyckats fly till Sverige - samt här blivit utbildade återvände med färjan och andra båtar från Helsingborg till sitt saknade älskade hemland. Tyvärr fortsatte kampen på Bornholm och lämnade djupa sår i minnet. Överlevande poliser - som varit i tyska koncentrationsläger återvände hem.

Den förste engelsman som kom var general Dewing. Nu var landet fritt. Trupper kom och hyllades med parader genom gatorna. Förrädare blev gripna - tyskflickorna fick håret avklippt. Sabotörerna kunde nu öppet berätta var, när, hur de arbetat under ockupationen.

Nu blev det åter ljus överallt, men där var ett svårt sorgearbete kvar. Många hade mist nära och kära. Detta kan bäst beskrivas av att jag lånar Mads Nielsens
vackra dikt.

En lærke letted og tusind fulgte,
og strax var luften et væld af sang
De tusind tårne tog til at tone,
og landet fyldtes af klokkers klang,
og byer blomstred i rødt og hvith
og det var forår og Danmark frit,
ja, Danmark frit .......

Vi mindes stille de tapre døde,
hvis navne lever i Danmaks navn,
og takken søger til dem, der segned
og dem der sidder med tunge savn.
Gud trøste dem, der har lidt og stridt
til det blev forår og Danmark frit,
ja, Danmark frit.......

GLÖM ALDRIG.
***********