Jag minns hur jag barfota

i det ännu daggvåta gräset,

gick för att söka Dig,

och vid det av inlandsisen

under årtusenden slipade berget

fann Dig naken,

liggande på den runda, släta hällen,

lojt utsträckt på rygg

i den värmande morgonsolen.

*

En syn

så underbar,

där Du likt Afrodite,

nyss uppstigen ur havets skum,

bjöd mig släcka törsten

ur Din kärleksbrunn.

Och tillsammans

gick vi ut på ängen

där vi . . .

. . . . omfamnande varandra

sjönk ner bland tjärblomster och strandglim

för att anträda seglatsen,

på den underbara

men ack så förrädiska

Kärlekens ocean.