för jag såg hur lyckan
petades ner från sparvens flyende rygg
och snälla fråga mig inte hur
men på ett mycket underligt vis
landade det vid foten
av den blommande månen
och så mycket kan jag säga
att han log inte
nej, inte det minsta
tillstymmelse av hänsyn hade han
när han gladeligen
förförde min kvinna med ballader
som andra diktat till hans ära

Det värsta var faktiskt inte
att jag inte kunde mäta mig med det

baske mig om inte det värsta var
att höra det hjärtligt klingande skrattet
som porlade ut ur hennes mun
i förnedringens färger 
som fick mig att inse
hur hon väntat på detta ögonblicket
att få göra det i den mest skadeverkande stunden
så att det skulle svedja sig fast
på min själaskrud
denna obotligt kliande saknad
som förevigat fastnar
i det filter
som är mitt pågående liv
så snälla smek mig vaken
för älskling


jag saknar dig så