Nu är det eftermiddag i paradisets lustgård, där jag vandrar ensam utmed hedens murar. Frame vid vattenhålet invid dammarnas bristning, råder nu kaos. Så här på eftermiddagn skall alla dricka sig otörstiga efter dagen hetta. Invid oceanens kant finns ingen otörstig, säger den lärde, dock bara de som längta efter skugga.

 Vandringen tar på krafterna, jag sätter mig i skuggan under palmens tunga blad, den prunkande heden vätter in mot gårdens baksida. Vad vore livet utan denna lustgård?

Min långa ben sträcker sig ner mot vattenytans obrutna blanka spegel, plask och jag bryter den stilla tystnaden. Mina bruna ben täcks av små varma vattendroppar, som snabbt torkas bort av den varma vinden.

Tänk vilken eftermiddag i lustgårdens paradis. Vad man kan få uppleva!