Du går till källan,
med Ditt ämbar.
För att fylla det.
Du vandrar på bara
fötter i sand,
på heta stenar,
genom torrt gräs.
Du går med Dina
tre systrar: \"Vanmakt\",
\"Förtvivlan\", \"Hopp\".
Och Du bär -
för något annat val,
gives inte.
Du bär för Dina barn,
Din man, Dina föräldrar.

På långt, tryggt avstånd
anar jag malörten i varje
livgivande droppe.

Och jag vrider på min kran -
Vatten - Jag släcker min törst!
Vatten - Jag tvättar kläder!
Vatten - Jag badar mina barn!

Jag slösar, så självklart,
behöver aldrig vara utan.
Och tanken snuddar vagt,
men vill inte bottna.
\"Bor vi på samma Jord?\"

Och jag fyller mitt glas....

....med rent klart vatten