Du vet inte det här. Du kommer inte heller att få veta något.
Som tur är. Men att du lever idag, kan du tacka en död råtta för!
Jag hatade dig så mycket, visste du det? Ja, DET var ju en dum fråga.
Så klart att du visste.
Du var mycket starkare än jag. Kroppsligt alltså. Intellektuellt var du bara en liten skit. Ärthjärna, om du vill veta min åsikt. Hur konstigt det än kan låta idag så tyckte jag att enda sättet att bli av med dig, var att döda dig. Och hur gör man det, när man styrkemässigt ligger i underläge?

Råttgift, naturligtvis. Jag förgiftade din köttgryta! Åh, du skulle bara veta vad STARK, GLAD och LYCKLIG jag var när jag hällde ner råttgiftet i grytan!
Det enda som oroade mig en aning var att du inte skulle dö av det. Tänk om du bara fick lite magknip?

Det var faktiskt en känsla av frid som spred sig i vårt lilla kök. Lättnad. Att jag inte tänkt på det förut? Gift. Så praktiskt. Inget onödigt blodspill. Inga köttyxor och sånt slafs. Gift; rent och prydligt.
Minns att jag stod i fönstret och väntade på dig. Potatisen var nästan klar.
Grytan puttrade. Riktigt hemtrevligt. Jag har inget minne av oro, av ängslan eller bestraffning. Att polisen skulle komma. Att jag skulle hamna i fängelse. Kände bara en stor frid.

Vi bodde omodernt som du kanske minns? I en uschlig liten stuga med utedass. Kakelugn och vedspis. Och RÅTTOR överallt. Vi hade lagt ut råttgift och råttfällor överallt.
Jag såg dig komma på cykel uppför backen till vår stuga. Vände mig om och skulle ta bort grytan från spisen, då upptäckte jag råttan! Hon hade ramlat ner från ventilen ovanför vedspisen och låg helt livlös bredvid grytan.

Det var en chock. Jag insåg plötsligt vad jag höll på att göra. Döda en människa! Hur mycket jag än hatade dig så hade jag ändå inte rätt att ta ditt liv. Så jag slängde råttan i grytan i samma stund du kom in i köket.
\"Titta\",sa jag, \"titta! råttan har ramlat net i maten, vi måste slänga alltihop!\"
Och du trodde på mig!!! Vilken tur, tänkte jag då.

Men, idag, vet jag inte. Tänk så många människor som har fått lida för din skull under alla år som gått sedan dess. Hade jag haft modet den gången skulle mycket lidande förhindrats.