” och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”

”Jag är verkligen ledsen älskling… förlåt mig… men jag visste inte vad jag gjorde… nu vet jag det… jag är så ledsen”

Du säger att jag ska lita på dig
Men ditt agerande inger inget förtroende
Du väcker tvivel och oro
Och du har inga svar på mina frågor

Det känns som spindlar kryper över min kropp
De kryper över hela min kropp

Min kärlek till dig var så stor
Och all trygghet var så varm och skön
Det var min lycka det var det speciella
Och du tog bort allt det speciella
En del av vår lycka blev en sorg

Det känns som spindlar kryper över hela min kropp
De blir bara fler och fler

Jag kanske inte har varit perfekt
Jag har kanske gjort mina misstag
Och jag har säkert behandlat andra så som du behandlat mig
Och jag har gjort det utan att vara medveten om det
Kanske du inte heller är medveten
Kanske jag förtjänar att få smaka på min egna medicin
Kanske det är ett straff jag får ta
Men det känns, det gör så ont

Det känns som om spindlar kryper över hela min kropp
Det känns som om de tar sin innanför min hud

Nu när vi förstår vad det gör med varandra
Nu när vi båda är som mest skrämda
Nu när chocken är över och vi ser sanningarna genom lögnen
Nu när vi spelat ut alla kort
Nu förstår åtminstone jag att min kärlek var större än vad jag själv förstod
Och jag som redan från början visste att jag aldrig älskat så här
Så vad gör vi nu? Vad kan du göra? Vad ska jag göra?