Du andas, hostar, snörvlar och bökar
du vrider, vänder, snarkar och stökar.
-Kan du inte va tyst, jag försöker sova!
Kom ljuvliga sömn-Du himmelska gåva.

Natten känns så oändligt lång,
när man snuvas på sömnen gång på gång.
Du virar in dig som en väsande dolma,
varenda gång jag försöker somna.

Så blir det äntligen tyst en stund,
man tror att man ändå ska få sig en blund,
och Tystnaden sänker sig över natten.
Då hörs en röst - \"Kan jag få vatten?\"