Krälar du fram genom myllan
Känner du piskan mot din rygg
Din själ har vandrat genom evigheten
På trötta ben faller du ner på knä
Med sänkt blick ber du till den gudomlighet som du underkastat dig
Du ber om styrka


Genom mörkret hör du hur varulvarna flämtar
Vargarna ylar i månens sken
Och vampyrerna drar från nattklubb till nattklubb

Dina böner sjungs fram
Mani, sexuell upphetsning, hög i ett energirus ragglar du fram
Ragglandes och snavandes tar du dig fram genom mörkret
Ögonen lyser, dina läppar öppnar sig och dina händer reser sig
De ska famla sig fram, känna sig fram och överraska
Jesus, djävul eller demon, samma själar
Du har en sådan själ, du är skyhög
En andlighetens pundare?
En lord, en gud? En enkel människa som inte ger upp
En vanlig själ som hellre kämpar och förlorar än kapitulerar och överlever

Varulvarna är vakna i natt, de söker i skuggorna
Vargarna sjunger ut dina böner i månens sken
Och Vampyrerna och du ska sluta köttet och lustarnas pakt

En värld som många kan nå men få pratar om
En värld som få vill medge at de har kännedom om
Ett mörker, ett blått mörker har ljus
En tiggare med stolthet är dömd till undergång
Så må min dom falla
Med naken hals och övertygelse i blicken ska jag gå in i döden
Vad vet prästerna? Vad vet tvivlarna? Vad vet vetenskapsmännen?
Vad vet de om himmel och jord? Vetande kontra sanning
Så befria dig själv och återvänd aldrig
Eller slå dig själv i bojor , förneka dig själv det som är ditt
Bojor eller frihet, men öppna ögonen en gång och se dig själv
Se dig själv och sen kan du vandra vidare i frid
Varulvarna rusar genom natten
Vargarna drar sig mot det nakna bergets topp, hör dem yla
Och vampyren, den underbara fördömda kvinnan blir min hustru