du tog nog lite för mycket
så mina händer flyter ut som en duk över
gubbens bord, vi visste nog lite för lite

men det gör mig ingenting att du
aldrig ville leta insekter i min ryggrad,
att du bara tog mig
om jag suckade åt glasskärvorna i din mun

det gör mig ingenting

vi har funnits under en testosteronspridd sand
i mina hundra slagpålar nu jag är van
vid att lyssna efter om
gruset under mina fötter
åtrår mig mer än de fjun
som lagrats under dina tänder


(du kan aldrig mer beskylla mig för att vara
passiv, det var månen som åt upp din lever)