jag tror att du

i din ensamhet varvad med alldeles ren hämnd

drucken rakt ur flaskan bara kan se allt blodet som hänger från ögonen som tränger ur hålorna där skruvarna suttit och fast du inte vet om det tror jag du njuter lite av allt detta lidande. att du egentligen älskar att befinna dig just där du befinner dig mitt i en trappuppgång där din klagan är befogad och dina mål för länge sedan begravda


i ditt huvud vilar deras stora toner, deras ofärdiga sånger


deras samveten som måste fläckas ner för att kunna resa sig upp och besegra dig. du behöver inte tänka mer på det du vann för länge sen i samma ögonblick som mordet gick igenom som slavarna tog sitt sista nattbad


Los Angeles, vad ger du mig?

dina ögon ekar som nakna,

lättfotade rakblad i februari