Det sprider sina frön med vindarna
och intar luftrum med evigehetsögonblick
av tusen tusentals små helikoptrar
säd som blir maskrosbarn

Och lyssnar så stilla till livet
att i mull och under varma jordars dräkt
växer det långsamt till ljudet
av regnet som slår mot världens hinna
där allt blir till ett; i Gudars släkte

Så bryter det tiden genom mödomsskorpan
och jord viker undan för stam och blad
söker sig solkyss upp mot himlars hav
men rot har sin fot däri jord liv gav
och i kraften som binder oss samman
där fröet är fader och mullen är mamman
blir du mitt älskade maskrosbarn