När flickan var 5 år,
började hon att inse.
Hela hennes familjs fasad
var fejk.

Pappan sov nästan alltid
på soffan,
med flaskan bredvid sig.
När hon gick till skolan,
när hon kom hem från skolan.
Och när han inte sov var han livsfarlig…

Mamman hade alltid
svarta ringar under ögonen,
hon var alltid trött,
jobbade nätter,
jobbade dagar.

Hennes bror pratade inte
med någon i familjen.
Det skiljde 10 år mellan dem,
och allt han gjorde var spela hög musik
som skrek ut hur dåligt han mådde.
Ingen annan än han själv lyssnade.

Det var hennes familj,
Men utåt var det den
perfekta, fläckfria familjen.
Ingen fick ju ta reda på
deras djupaste hemlighet.

När flickan var 16 år,
slutade det med
alkohol och piller,
i ett desperat försök att slippa
barndomsångesten…