I kaoset på dansgolvet möttes vi. Dina ögon berättade ändlösa historier och dina händer rörde sig vant över min kropp likt de aldrig gjort annat. Dina läppar formade ”kom” och vi gick ut, ut från kaoset och larmet. Gatorna är aldrig lugna i denna stad. Gatorna sover aldrig, de hör vartenda ord, ser varenda rörelse.

Du tog min hand, ledde mig genom staden. Tambourine boys på gatorna, polisbilar i ständig cirkulation, puls och rytm överallt. Inga frågor kräver inga svar. In i en trappuppgång, upp för trappor, fumlandes med nycklar, in i en lägenhet. Musik. Fast inte bas, inte rytm, bara lugn. Vaggande dans till sovrummet, där du visade mig stjärnfall och lycka.

Slår upp ögonen, orienterar mig. Klockan visar 07.34. Jag lägger min hand på din bröstkorg, känner dina hjärtslag, din puls. Utanför sovrummet verkar allt lugnt, staden halvsover. Trafiken är lugn, det är lördags- och bakfyllestämning, men solen försöker tappert bryta igenom molnen och skina på svarta asfaltgator. Värma frusna fingrar och människor.

Lämnar en lapp på ditt kylskåp om en dröm och stjärnfall. Sedan går jag. Solen skiner på mig och Nissans vatten glittrar.