\"Tvillingsjälar\"
Det var ordet som klädde oss.

För visst var vi lika,
poetflickan och jag.
Skrämmande lika,
kanske för lika?

Nej, vi var inte som andra,
vi var skuggorna om natten.

Jag tror att vi trillade ur boet lite för tidigt
om meddans resten av världen fortfarande sov
så föll vi.
Vi kunde inte flyga.

Vi föll hårt mot verkligheten.

Det var vi som satt i burarna
och de såg nedlåtande på oss
som om vi vore djur.
\"Dagens underhållning\"
De pekade på våra rödmålade armar och skrattade.

Vi var inte som dem.

Tvillingsjälar sa du
och visst var vi lika.
Men meddans du var nöjd med utanförskap och mörker
så ville jag ifrån vår glasbur.

Jag ville ha möjlighet till
att flyga med resten av mänskligheten.

Flyga utan att falla.