Nog kommer jag ihåg dig, syster
Ditt hår som doftade Ängel,
dina glitterögon
och vingarna. Så sköra.

Känner fortfarande doften
av vår lyckodans i månskenet
Känner fortfarande smaken
av ditt klingande evighetsskratt
på tungspetsen

Under skuggan av Gryningsluften
kunde vi en gång för alla Andas,
bli den totala verkligheten.
Skönheten själv.

Men sen hände något.
Vårt skyddsnät av silverglans gick sönder
du blev plötsligt så stor.
Och barndomens kristalltoner krossades
över dina ögonfransar.
Du blev för stor för blodssystrar och änglavingar
för stor för Mig.

Våra andetag som rev barriärer
har du glömt allt?
Vi som alltid sa
att vi skulle fylla skrymslena i varandras medvetanden
med hopp om framtiden.
Nu är dina skrymslen fyllda med vardagstristess.

Jag saknar vår verklighet pudrad av Regnbågen
Jag saknar Dig.