Bortom tvivlet,
den giftiga luften fast i lungor
Bortom tvivel,
ge upp, bit för bit.
Trasiga poem över golvet

Med drömmar om rosa moln och lyckliga slut
seglar vi in i solnedgången.
Sönderrivet skrov
och skotthål i seglen
Men vi är ändå på väg
bortom tvivlet.

Skrik som för alltid fastnat i strupen
och mardrömmar fångade på näthinnan
Du ha ju alltid undrat vad som finns bortom slutet
följer du med mig nu,
när jag ber dig slå följe på den sista resan
bortom tvivel
och in i solnedgången?

Det slutgiltiga sättet
att rena förgiftade lungor,
att elda upp alla trasiga minnen
och inkorrekta poem.
Ett sätt att börja om från noll,
vrida tillbaka tiden.

Det är du och jag
på ett sjunkande skepp
mot platsen bortom tvivlet.