I andra änden av telefonlinjen strålade min väninna (vännina sedan tvåhundra år tillbaka ungefär)
.
-\"Han ska flytta hit\"
-\"Vem?\"
-\"HAN!\"
-\"Jaså HAN! vem talar vi om egentligen?\"
-\"Du vet, Robert.\"
-\"Ska ni flytta ihop? IGEN?\"
-\"Ja\", svarar en saligt lycklig stämma, \"Det ska vi\"
-\"Så roligt, har du köpt dubbelsäng eller ska ni trängas i din gamla trånga...\"
-\" Han får sova på en luftmadrass, så länge, hade jag tänkt\"
-\"Det kan ju bli riktigt romantiskt, hur länge sen var det ni skilde er?\"
-\"Det var arton år sen nu i vår. Men vi har ju alltid hållit kontakten, du vet.
Och jag känner att vi går en ny spännande tid till mötes.
-\"Fia, jag är så glad för din skull, men du bor ju så trängt hur ska du få plats med en karl bland alla dina pruttlutter?\"
-\"ÅH, det ordnar sig alltid, jag har tömt ut ett överskåp. Han får flytta in sina grejer där så länge.\"
-\"Överskåp? Nja,...tror du det räc
-\"Vi kan ju alltid skaffa större sen.\"
-\" Jovisst men Robert är ju så allergisk, vad ska du göra med katten? Han kan ju bli jättesjuk ?
-\"Katten ja, vi får se. Han är ju tjugo år och lever nog inte så länge till\"
Vi kanske får ta honom till veterinären\"

Nu först insåg jag att hon tänkte göra slag i saken på riktigt. Flytta ihop med sin ex-man som hon varit skild ifrån en hel livstid och till på köpet kan tänka sig avliva sin katt! Hon är kär. Absolut och ohjälpligt kär.

Lika bra acceptera fakta.Sitta beredd med balar av näsdukar och adress till en katt uppfödare för alla eventualiteter. Men jag hoppas jag slipper, hon lät så lycklig.