När jag saknar dig, min svarta ängel, när jag saknar dig ålar jag in mig i militärskjortan du köpte till mig, den där tajta långa gröna från UFF (vem skulle kunna drömma om att du skulle ha gjort lumpen?) som du tvingade mig att bära när den manliga sidan av din korridor hade gemensam lördagsfrukostklubb och poängräkning av fredagssexet. Vi vann varje gång trots vår tjatiga tvåsamhet. Ingen kunde leva upp till det vi gjorde. Och inte fick jag bära trosor under den, något som resulterade i att jag aldrig riktigt njöt av frukostklubben, min ständiga tanke var att inte visa Rosita för våra (dina...) vänner.
En korridor. En studentkorridor, två år. Två år fyllda av rödvin, prettosnack, resor till de skummaste platserna, tidiga utflykter till loppisen på esplanaden endast iförd tisha+trosor, majafnitter, skratt, ditt inre växte som en valunge vi andades från samma lungpar och jag har aldrig varit bättre.

Den andra halvan (ok, alla vet att det var ca 90% i verkligheten) är full av tårar, skrik, slagsmål, kräks, krossat glas, vandalisering av ditt rum, uppeldning av dina underkläder och cd-skivor som nån slags patetisk reaktion på saker och ord som är för grova för att kunna hämnas på på ett värdigt sätt.....Hämnd? omöjlig. dina Lejonfeberord.

Jag hatar dig nästan jämt, trots två passerade år. Ändå vet jag att mitt liv aldrig har haft fler färger än då.
/Eva T.eller Nora C. eller Minna.F.