Så grälade vi
gränslöst
sökande,
ertappat.

Bryt inte isen under mig
Låt mig inte bryta under marken
Släpp lös kärlen,
se den överta dina fingrar
& avrätta dina tomma mått
på vägarna
som tog över kropparna & värdena
som dom hade rätt att döma
med makten som besatthet

Slingrar mina ben
släpp dom lösa
Låt dom gå sin egen väg
undersöka sina märken
& husen
som står tomma & tysta
i hemlig beredskap

Vi betraktas som bestar
Gränslöst, sökande
Somna in i barken
och gråt över grenarna som bröts
för våran självklarhets skull
Det är så självklart