Regeringens potenta gosse, Nuder,
en dag längs gatan syntes smyga fram.
Han borstade från ärmen lite damm,
som liknade betonggrått, flyktigt puder.

Nu var han ute efter mumzigt luder
och hade fixat lockarna med kam,
på väg till etta, hyrd av viss madam.
Då hör han bakom sig en röst som ljuder:

”Men, lille Pelle, ska du också till Marita?
Jag tror vi är på väg åt samma håll!”
Det är hans chef som syns på samma strita,

och han tycks visst ha glömt allt gammalt groll.
”Vem kan på fyrtitalets köttberg lita”,
ler Nuder, ”när de ständigt skiftar roll?”