som lakansväven
oskulda vitheters lyster
varpad med trådar av grönskor
dina solars värmande avtryckningar

vandrar vi södervägen genom fårahagen
skymtar vi floens silverglitter från solverandan
skorstensruinen minner om urminnes tider
om trälandens dagsverkens mödogångar

paddlar vi mot kvällningens tallkrokader
vitfärgade av måsfåglars skränanden
varsamma solnedgångars strålkrafter
smeker klippgraniten

malmklangen från rörda klockors klappar
sveper sina kalkar över spegelkallt vatten
kallar till högtidens stillheter
inbjudan till helgmål

sluter vita sippor sina ögon
för natten