Om du kunde se mig denna dag av sista dagar
om du kunde omfamna mig detta andetag av sista ögonblick

I ängelns armar somnar jag
äntligen frid, slut på kall tomhet
blodröda tårar över mina kinder,
för vad längtan inte klagat efter din famn

Dessa steg var dom sista jag tog
i dina armar hänger jag nu
livlös men lèende fågelskrämma
jag kommer aldrig mer att säga ett ord
men du vet redan vad jag ser

Min historia brinner som bokens blad i elden
mörkret finner ingen ro i solens väktares närhet
svaret som jag redan har inne i hjärtat svalnande
flammorna slickar redan himlen och omfamnar mig