Jag står fast
Kommer inte ge upp
Aldrig förneka
Jag måste se det i ansiktet
Inte stänga ute
Och gömma sanningen innombords
Om jag inte klarar det
Kommer någon annan

Steg slog snabbt mot stengatan. En ung kvinna sprang i mörkret genom
staden. Hennes svarta hår klistrade sig tätt mot kinderna, och med
jämna mellanrum tappade hon greppet om sin mörkblå kjol.

Kanske blir det här slutet
Av livet jag höll så kärt
Men jag ska inte fly
Det finns ingen återvändo

Hon rusade in i skuggorna under ett utstickande hustak, och försökte
att smälta in i skuggorna.
Spöregnet smattrade ned över staden, och visade inga tecken på att avta.

Det är omkring mig
Blir starkare, kommer närmre
In i min värld

En knappt urskiljbar skepnad vandrade lugnt på ned på gatan, mot den
plats under taket där kvinnan stod. Skuggorna vid väggen rörde lite på
sig.

Jag kan känna
Att det är tid för mig att se det i ögonen
Kan jag göra det?

Också skepnaden försvann in i skuggorna, och lämnade inget spår efter sig.
Stormvindarna började blåsa allt hårdare. Kvinnan och hennes
förföljare verkade inte märka det, utan skuggorna stod märkligt stilla
i det piskande regnet.

Sent på natten
Saker jag trodde att jag hade glömt
Jagar mig

Vinden mojnade sakta. Regnmolnen började driva mot väster, och lämnade
Castras gator badande i månljus.

Jag bara vet att inte finns någon utväg
När det sätter sina ögon på dig

Där skuggorna förut hade legat tunga, lämnades inget skyddat av mörker.

Allt jag vet helt säkert är att jag försöker
Jag kommer alltid stå fast

Kvinnan låg på marken, med sin klänning utslagen runtomkring sig.
Hennes midnattssvarta hår låg blött och vårdslöst kastad över ögonen.
En rännil av blod gjorde sin långsamma resa mot kloakerna.

Stå fast