Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag har aldrig flugit

Jag har aldrig flugit, det var så han sa det, sedan hon försvann.
Hon försvann i mars för sju år sedan.
Jag har aldrig flugit.

Hon var hans liv, hon var hans allt. De träffades två år innan olyckan, den hemska olyckan för sju år sedan. Hon var ung, vacker, bronsfärgat hår och röda vackra läppar. Han var ståtlig, muskulös och lycklig. Hon gjorde hans liv lyckligt, hon gjorde hans vardag till en ljus vardag. Hon gjorde så att han längtade att få komma hem och kyssa hennes omålade röda läppar.

Sedan kom den dagen. Den dagen som skulle förändra allt. Den dagen de skulle åka på bröllopsresa, bröllopsresa till Thailand. Han var redan försenad innan han satte sig i taxin. Han missade planet men de hade redan bestämt att han skulle ta nästa plan så hon steg på.
Hon satt där och såg solen sakta gå in bland molnen och det började regna. Det var det som gjorde honom försenad, Regnet.

Han satt där i taxin och tänkte, tänkte på henne, på hennes omålade röda läppar. Då hörde han, på radion, i taxin. Strax efter ringde mobilen, det var ett nummer han inte kände igen, ett nummer han inte sett förut. Han svarade, han lyssnade, han grät och han skrek, skrek att det inte var sant, skrek att de inte kan vara säkra. Taxin ändrade snabbt riktning, men det var sant, Ingen överlevde.
Så försvann hon, hon som var hans allt, hon som var hans liv. Sedan dess har han aldrig flugit.

Sedan kom den dagen, den dagen han träffade henne. Den unga tjejen med blont hår och målade röda läppar, vackra röda läppar. Hon var ung och ville se världen, han var äldre och ville se henne. Det var så han gick in i resebyrån den dagen och beställde två biljetter till Thailand. Två biljetter dit han skulle ha åkt, dit han skulle ha åkt med henne.

Jag har aldrig flugit men sedan kom du!




Prosa (Novell) av Felicia Peterson
Läst 379 gånger
Publicerad 2007-04-13 23:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Felicia Peterson
Felicia Peterson