Jag är en medlem i de medialas aristokrati

Jag skriver min poesi, jag är ett mörker

Jag är ett mörker som lägger sig över en bygd i vårsfär

Jag går gatorna fram precis före midnatt

Jag röker min tobak med välbehag

Jag är ett mörker men har en tro, en känsla

Och visst jag är mörkret denna vårnatt

Men kvinna du är mitt ljus

Jag gick balansgång över en spång

Helvetet på ena sidan och svaret på gåtorna på andra

Jag drömmer om en kvinna, hennes värme och ömhet

Ett hem, en borg, med moln i det fria ovanför nocken

Var finns du kvinna

Kom och möt min själ

Själarna följer mig

De döda gör mig sällskap

Katterna visar mig vägen

Och vargarna är mina själsfränder

Och du är den som jag vill nå

Det är dig jag kämpar för

Och ångesten har plågat mig

Och jag har rest mig upp och beslutat mig för att kämpa

Jag ska se allt, jag ska möta det

Det får aldrig mer fånga mig

Jag vill rena mitt mörker

Det ska inte vara grått

Det ska vara ett skimrande mörker

Och själarna de följer mig hem till dig

De döda är mina vänner

Jag låter mitt skall gurglande växa sig starkt i min strupe

Min rock är min päls

Jag är ett odjur på jakt efter dig kvinna

Släpp in mig då jag bultar på din dörr

Jag har tagit med mig poesin till dig

Jag är medlem i den mediala aristokratin

Jag siar om framtiden

Korten visar mig vad som har hänt

Och själarna sitter runt mitt bord

Vi dricker oss berusade på energi

Och jag möter dig i rökelse

Jag kysser din kropp som badat i aromolja

Du ser mig som den jag är

En trasig och fattig människa

En tiggare utan materialistiska möjligheter

En medial aristokrat, kalla mig lord

Och du min kvinna

Du min kvinna är en häxa

Jag är mörkret och en vårkväll

Och du är ljuset i mitt hem som ger mig värme