Vem vänder man sig till?
När den enda som alltid fanns där
nu är med i problemet.

Vi är mitt i ett triangeldrama
och jag fick huvudrollen,
jag är boven i dramat.

För vem lyssnar på ens tankar
När ingen längre finns där,
endast för att sveket är mitt.

Snälla hjälp!
Det bränner
bakom stängda ögonlock,
osagda ord,
olovliga känslor.

Man skriver ner det,
känslor blir till falska ord.

Skenet av glädje
lyckas ännu en gång bibehållas.
Ingen kommer någonsin se
att jag inte längre ler.

Glädjens duva är för länge sedan borta.
Endast korpens mörka bud är här,
morgondagen är inte att lita på som innan.

- Kommer det någonsin att bli som förr?
- Jag är inte längre säker...