När allting ramlar sönder,
när allting går isär.
När mörkret bara faller,
när hoppet inte bär.

Då ber jag till min ängel,
den jag kallar Gud.
Den sitter vid mitt fönster,
i sin stora vita skrud.

Den sväljer mina tårar,
den torkar min gråt.
Den ger plats åt mina misstag,
den ger plats åt mitt Förlåt.

Kanske är den bara symbolisk,
kanske finns den bara där.
Men det är till ängeln jag viskar böner,
då när hoppet inte bär.